LIVETS VAL
Det här är min kropp. Om ett och halvt år har den funnits till i femtio år... För snart sju år sen var jag tvungen att amputera mitt ena bröst(det högra) och det andra var jag tvungen att halvera. Såsom jag då började att hata min sarjade onda kropp fick mig till slut att även hata mig själv helt och hållet. Ni som har följt mig, vet att min resa blev lång till att överhuvudtaget kunna säga det jag kan säga idag. UFO-t har landat och äntligen valt att stanna, det tog en väldans lång tid för hela min kropp både mentalt och fysiskt att acceptera och även förlåta cancerns framfart.
Livet valde mig, men jag valde inte livet för jag visste inte om livet fanns framför mig. Men, ingen vet vad som finns framför oss om vi inte väljer att leva livet. Jag valde livet såsmåningom. Först var jag tvungen att ta mig ner till den djupaste skiten för att stampa i skiten ett bra tag. Sen sakta, kämpande, nästan drunknande och vissa dagar inte ens vilja välja livet, började jag inse att jag måste välja livet för att överleva på riktigt.
Att välja livet är inte enkelt, speciellt när man nästan blivit snuvad på det. Alla tycker och tror att det är självklart att man ska vara tacksam over att det inte var värre, utan bara... och att jag faktiskt överlevde. Men, jag överlevde faktiskt inte först. Jag dog, eller för att inte överdriva delar av mig dog. Detta har jag berättat om tidigare, nu tänkte jag mer gå in på hur jag fick livet tillbaka. Hur jag åter valde livet och som sen senare blev ett val till ett nytt liv. Jag valde att leva i verkligheten. Alla ni som har varit påverkade av något rusningsmedel, typ alkohol, drog, hormonellt, eller medicinskt vet hur det känns. Känslan av koppla bort, släppa loss, slippa smärta, glömma, tömma, fokusera, i sin egna bubbla, bli galen, fly verkligheten osv.. listan kan bli oändligt lång. Att hitta alla dessa verktyg, att hantera allt detta du måste med livet, utan hjälpmedel är inte en enkel resa. Men, en enormt värdefull och spännande resa. Jag tror att kroppen och knoppen som sitter på toppen en dag, när den blommat ut i full blom kommer att vara tacksam. Eller rättare sagt kroppen och den knoppande knoppen är redan tacksamma. Jag har redan en verktygslåda som har fyllts på med alla möjliga vackra verktyg. Verktyg som hjälpt mig att leva livet på riktigt.
Hur väljer man livet? Man kan väl inte bara välja livet? Om man nu är längst ner i skiten, hur sjutton ska man kunna välja livet? Och NEJ, NEJ, man kan inte välja livet då, utan du måste välja något annat. Man, måste välja att inte ge upp. Man måste välja att gå upp. Man måste välja att gå upp på scen.
Så det åtminstone inte ser ut som man är en LOOSER. Detta, trots att man hatar sig själv och känner sig mest värdelös av alla. Man måste börja någonstans om man nått botten. De små stegen tar enorm kraft, men jag lovar att en dag ger dem kraft tillbaka. Där är jag nu. Jag får kraft tillbaka av allt kämpande som jag genomlidit. Och visst ibland ballar jag fortfarande ut totalt. Men, så stark och skärpt som jag är idag tror jag inte jag har varit i hela mitt vuxna liv. Visst är jag fortfarande tokiga Ylva som säger fel saker eller väljer fel ord vid olika tillfällen. Visst är jag fortfarande Ylva som glömmer eller som förvirrat trots allt har koll på läget. Visst är jag den klumpiga Ylva som spiller, slår i eller klantar mig då och då. Men, allt jag förut tappade på grund av alla mina tidigare verklighetsflykter tappar jag inte längre. När jag väl bestämde mig för att ta livet tillbaka och sakta våga, orka vakna upp från mitt halvdöda läge, då började mitt livs största utmaning. Att vinna livet tillbaka. Hur gör man nu detta? När man tvekar och undrar emellanåt varför? När det inte finns någon kärlek till sig själv kvar måste man i detta läge tänka på de som faktiskt behöver en, hur som? I detta läge går det inte att vara den förebild som du i grunden så starkt tror på. Du måste släppa allas krav på dig och börja skapa dessa krav på dig själv. Sätt upp en lista på få saker som ska klaras av. Något per dag eller några ting per vecka. Men, rutiner måste skapas om så det krävs att skådespela dessa rutiner. Men, man måste stiga upp, göra i ordning sig, klä på sig, gå ut på en liten promenad, våga åka till affären (i början kan man åka till en annan än den vanliga)... osv. steg gör steg. Desto mer man kommer in i rutiner och det börjar bli en vana, desto mer kan man börja slappna av från rollen och börja klä sig själv som sin person. Allt handlar om att bestämma sig. Nu gör jag detta och jag gör detta för min skull. Om jag en dag börjar må bättre kommer jag att bli bättre och bättre och livet kommer att bli lättare att bemöta. Jag beslöt mig för att börja att vara snäll mot Ylva och att sluta misshandla mig själv, inget lätt beslut, då man inte tycker om något av sig själv och självförtroendet är i botten. En verklighetsflykt hade ju varit en mycket enklare väg att välja. Inte lätt när man tycker att Cancern snott livet, trots att den inte tog det på riktigt. Den slängde "bara" mig ner i djupaste avgrunden, där jag aldrig varit förut. Den dagen som jag bestämde att börja vända mitt liv, bestämde jag att lika mycket skit som jag har fått av Cancern, minst lika mycket positivt ska jag få mer än innan Cancern, när jag väl vaknar upp från döden.
Den första regeln är; 1. Gå upp ur sängen. 2. Duscha. 3. Klä på sig. Allt detta går inte på en gång. Sen 4. Gör dig i ordning. 5. Våga gå ut. 6. Börja göra små, små saker bara för dig. 7. Gör en lista, vad ska jag göra för att börja må lite, lite bättre? Osv. Gör inte listan för lång och börja endast med få pyttesmå krav per dag. De pyttesmå kraven ska bara vara för dig och ingen annan. Allt är skitläskigt och i början tar varje steg så himla lång tid. Minns så många, många hela dagar som jag satt i morgonrock, dagarna i ända, dagarna jag inte duschade på mycket länge, då jag vägrade att träffa folk, aldrig svarade i telefon. Jag svarar faktiskt nu en hel del, men det har jag fortfarande svårt med (och har alltid haft). Alla sidor som var dåliga förut är givetvis sämst när du hälsar på i dyngbotten. En del av mina sämsta sidor har jag nu faktiskt helt accepterat att jag har dessa och att de får uppvägas av de fler goda sidor jag har. Jag minns den långa tiden när jag knappt vågade mig ut och handla, gick promenader utan risk för att möta någon osv... Den åttonde punkten jag valde att göra var att aldrig mer fly från mig själv. Det var det svåraste, men det bästa valet för att få ett nytt liv. Jag kommer återgå i ett inlägg längre fram hur jag lyckades med det. Men, mitt första tips redan nu är att bestämma sig och se hur mycket tid, skönhet och lycka du så småningom vinner tillbaka. Visst kan jag längta tillbaka ibland till att släppa allt, men inget går upp emot att alltid vara fräsch, ärlig mot dig själv och din omgivning samt att alltid ha kontroll över livets innehåll.
Min syn på denna väg från botten och små steg uppåt är som den viktigaste organisationsförändring man någonsin gör. Jag har gjort ett dussintal sådana i min yrkeskarriär och har väl de egenskaperna när det gäller andra människor och verksamheter, men aldrig testat det på mig själv. Men, jag använde mig av en liknande plan. Gjorde en SWOT analys (listade och analyserade styrkor, svagheter, möjligheter och hot) av mig själv och vidare en typ marknads/aktivitetsplan på hur jag skulle bygga upp mitt självförtroende, det mentala och det fysiska steg för steg. Allt hängde på hur jag skulle marknadsföras kombinerat med aktivitetsplan. Vilka aktiviteter skulle jag göra? - för att åstadkomma en starkare Ylva organisation? Vilka insatser skulle sälja in allt detta för att höja upp Ylva mot toppen. Steg för steg, dag för dag arbetade jag med denna plan. Ibland med enorma motgångar och ibland med små framgångar. För mig var det inte bara att återuppbygga det gamla företaget Ylva utan nu byggde jag upp ett nytt företag Ylva. Ingen som har varit eller upplevt livets botten kan säga att man kommer bli den samma person som innan. Jag är inte samma Ylva som innan Cancern. Förutom att jag fortfarande kan sakna visa delar från den gamla Ylvan, den totalt frisläppta, bekymmerfria och "yppiga" Ylva, så är faktiskt "nya" Ylva en så mycket bättre människa. Hon är faktiskt riktigt genuin och den gamla Ylva finns ju också kvar väldigt mycket. Ibland ramlar jag omkull och min kropp orkar varken mentalt eller fysiskt, men då måste jag bara lära mig av att min kropp en gång sa ifrån. Lyssna och gör som kroppen säger åt dig, vila och stäng av. Gör sen det din kropp mår bra av. Men, gör inte som förr; Fly inte från dig själv. Lev här och nu i verkligheten. Man måste lyda sin kropp och göra det man mår bäst av i slutändan. Mår jag bra, så mår min omgivning bra. Livets väg till att kunna säga att jag faktiskt älskar mig själv har varit helvetes lång och rent förjävlig. Men, nu lever jag livet mer än de flesta och jag är oerhört stolt över mitt livs största framgång, Ylva. Grattis bästa Ylva, till det bästa valet - LIVETS VAL.
