ylvaz.blogg.se

Det är aldrig, aldrig försent att välja livet. Man kan aldrig få ogjort det som har varit. Men, det finns alltid möjligheter att göra rätt framåt i livet. Men, ingen kan välja det rätta livet åt en. Livets val går bara att välja själv. Svårt att prioritera sig själv när botten är nådd, men ibland finns inget annat val. Det spelar ingen roll vilken dag, vad som är planerat framåt, middag med vännerna, semesterresan eller annat ”roligt”. Inget är ju roligt längre när livet inte längre levs. Valet är nu och det finns inga alternativ.

Ett levande verkligt liv eller ett värdelöst och dött skitliv.

Snabb död eller långsam död.

En långsam död, så fortsätter man att plåga sig själv till ett sämre och sämre mående om det ens är möjligt. Det värsta är att nära och kära lika plågsamt dör del för del av ens långsamma plågsamma bortgång. Med en snabb död flyr du endast dig själv, då du egentligen bara skriker och skriker, mer och mer efter hjälp. Lämnar och ger upp och bara lämnar en massa skit från allt det vackra som finns längre fram. Allt det vackraste finns bortom djävulskapens flykt. Flykten som är från den du aldrig kan fly ifrån. Man vill skada sig själv, men största skadan sätter spår till alla de som följer efter. Men, de spåren går att reparera. Det är aldrig försent. Det är aldrig försent att rädda liv. Om man räddar sitt eget, så räddar man samtidigt så många fler. Det onda läker såsmåningom och en dag kan man åter minnas det goda. Mitt uppe i det ondaste skiten syns och märks bara allt som är smutsigast och sämst. Det goda är oftast störst även om beroendets skit tagit överhand. Det onda i djävulskapen har svartat ner allt goda och slängt ner allt som en gång fanns främst, långt ner i djupaste skiten. Beroendets smutsigaste sida går att tvätta ren.

Livets tuffaste arbete att välja ett nytt liv är värt allt. Det tuffa jobbet kommer att ge så mycket mer betalt än vad allt beroende någonsin kostat. Då talar vi inte om lite kostnader. De otroligt kostsamma offrande och skadande tar visserligen tid att reparera, men de lagande och reparerande kostnaderna skapar mer vinst och mer glädje som få någonsin uppnår i vuxen ålder. Vinsten är större än själva egna livet och det är allt som kommer tillsammans med att återfå livet. Familjens förtroende, kärleken, lyckan och den vackraste tiden. Man får ett verklighetens verkliga liv och man får kontrollen. Äntligen kommer kaptenen tillbaka som älskar att stå vid rodret och kontrollera skutans riktning. Kaptenens kontroll över livets lycka. Lycka är inte bara en känsla, utan det är även en inställning, en attityd. Det är endast jag som kan välja livet. Det är endast jag som väljer att fortsätta döda alla och allt omkring mig. Det är ingen annans val. Valet är bara mitt. Vill jag vara med i mina barns fortsatta liv, följa deras liv och underbara utveckling av det som vi faktiskt skapat av kärlek. Att lyckas är ”bara” att bestämma sig helt och hållet. Det finns bara en väg som man ska vinna. Den andra vägen är utan återvändo och banar längst ner och bort från allt som livet handlar om.

Det är oftast de bästa människorna med de finaste egenskaperna som slänger bort sitt liv i beroendes värld.

Varför?

Det kan jag inte svara på, men jag kan ge min analys av det. Jag ser till mig själv, som alltd varit den där snälla, omhändertagande barnet, vännen och även den goda vuxna som alltid skulle glädja och vara andra till lags. Det lilla barnet var clownen som alltid skulle behaga och roa alla i omgivningen. Med en enorm positiv attityd sopades problemen alltid bort i en snabb framfart. Min tidiga tillgång och smak till lustens drog tillsåg snabbt ett ypperligt hjälpmedel så att jag fortsatt kunde soppa bort problemen. Såg aldrig att bergen kring min positiva, snälla människa växte till större bergskedjor, utan blundade istället och fortsatte med vad jag trodde på. Jag trodde ju att detta var så livet skulle levas. Mitt uppdrag var att behaga och vara snäll mot min omvärld. Sen att jag misshandlade mig själv mer och mer ville jag aldrig se. Det var ju åter igen så livet skulle levas, eller hur?

NO NO NO MORE. Till slut var bergen så höga runt omkring att även den snälla flickan och clownen hade försvunnit. Detta går att läsa om i mitt/mina tidigare inlägg. Men insikten av att se att den snälla fina människan försvunnit fick mig att längta efter att få se livet bortom bergen.

Nu är jag min egen kapten igen. Det är jag som har kontrollen och håller i rodret. Ingen annan skit har någonsin överhanden. Kanske är jag inte den snällaste, omtänksammaste och den roligaste clownen alltid längre. Men, en så mycket bättre, äkta och verklig människa och som till och med känner kärlek till sig själv. Inget mer beroende annat än till tacksamheten över att ha valt livet, barnen och framtiden. Sist men inte minst, äntligen funnit kärleken till mig själv och till livet. Den kärleken som gömts i den ständiga flykten från sig själv. Välkommen hem, äntligen ❤️.

Verklighetens liv är så mycket bättre än vad jag  någonsin kunnat drömma om. Jag är så djävla stolt över mig själv och mitt liv. Utan detta livsval skulle jag ha förlorat livet helt och hållet. Trodde aldrig jag skulle kunna säga detta, men jag älskar livet så otroligt mycket. Tacksam varje dag över mitt starka livsval ❤️.

 

Tack för att ni läser min blogg. Jag vill bara tala om att mitt syfte med mitt bloggande är först att ge styrka och hjälp till mig själv, vilket jag har lyckats med. Nästa syfte är det som jag alltid har brunnit för att kunna inspirera och hjälpa andra. Det har alltid varit min person och kommer alltid att vara. Nu var det först och är fortfarande min cancerresa och sen även min resa om att leva i verklighetens liv. Först hjälper jag mig själv och sen brinner jag som alltid för att hjälpa andra. Jag har genom åren hjälpt många i deras cancerresa och jag hoppas att få möjlighet att supporta, coacha i att välja ett verkligt liv.