MENINGEN MED LIVET – ATT GÅNG PÅ GÅNG RESA SIG IGEN – STARK, STARKARE, STARKAST
Meningen med livet... vad är meningen med att vi finns till? Finns det någon mening med att vissa av oss drabbas av cancer? Finns det någon som helst mening att drabbas av svårigheter, hemskheter eller otur? NEJ eller JA? Det går ju inte att säga att det finns någon som helst mening av att drabbas av elände eller sjukdom. Men, för att klara av att fortsätta leva eller att överleva måste man finna nya meningar med livet och förvandla det hemskaste till möjligheter.
Min filosofi har alltid varit sådan att vända negativa saker till det positiva. Detta utgör min personlighet i grund och botten. Det har varit mitt viktigaste verktyg att handskas med under det svåra i livet. Utan det verktyget och min familj hade jag verkligen inte levt idag.
Finns det nu någon mening med att drabbas av det svåraste? Nej, egentligen inte. Men, som jag nämnt i tidigare inlägg, så går det faktiskt när man har fått distans till det hemskaste att göra något positivt av ens erfarenheter. Jag har utvecklat mitt inre till det bättre och ”lyckligare” samt blivit så mycket mer tacksam till livet. Jag behöver inte miljoner eller diamanter, jag behöver bara få njuta av det lilla och det är att få leva.
När man bygger upp sig själv sten för sten, otroligt fokuserat för att nå ett mål, så känns det inte svårt att nå resultat. Känslan av att stärkas av bara det du gör med dig själv är fantastisk. Det speglar allt och utvecklar så mycket.
Det har ju varit många olika perioder de senaste åren; - Skam – sorg – dö - bedövning – förgiftning – misströstan – livsnjutning – strunta i allt – leva här och nu – ta tag i – kasta bort – ta tag i – kasta bort – falla – resa sig – falla – resa sig igen – falla igen – strunta i att resa sig – varför leva? – Såklart Ja till livet – är det värt allt? – ska jag fly? – skita i allt? – återfall av C? – Nej! – Leva eller att inte leva? Vart tog Ylva vägen? – Här, här långt inuti dig – Flydde från smärta in i dimma – Leva eller inte? Ingen utväg – Hej till livet - Ylva tillbaka till verkligheten och livet efter.
Det var en lång resa och varje steg har varit viktigt för mig. Jag ångrar inget och det tjänar inget till. Allt jag har gjort finns det en mening med. Kan inte ge alla svar på det nu, men för säkert vet jag att min resa behövde dessa steg för att nå hit. Så värdefullt liv och så nöjd som jag är med mig själv och min personlighet har jag inte varit på många, många år. Sen måste jag utveckla min acceptans av min amputerade kropp och återuppbygga mitt arbetssjälvförtroende. Men, man kan inte göra allt på en gång.
Nu föll jag verkligen på målsnöret här i förrgår när jag fick beskedet om inställda operationen. Oj, så djupt ner i skiten jag föll igen. För första gången på mycket, mycket länge så kände jag för att "supa skallen i småbitar" och bara sänka mig själv igen. Men, den tanken var kortvarig. Jag blev sjuk och sen fick jag bli uppvaktad av min älskade lilla familj. Inte roligast att bli så sjuk när man blir så ledsen, men jag är bortskämd med att ha ett starkt immunförsvar och är väldigt sällan sjuk. Hur skulle jag nu kunna resa mig igen. Redan igår på min fyrtioåttonde födelsedag (tror fortfarande typ att det är min mammas födelsedag vi pratar om, jag är ju typ bara tjugoåtta) bestämde jag mig för att resa mig upp igen med ännu mer styrka och kraft. Måste bara invänta att jag blir frisk först. De ringde från Sahlgrenska igår och min kontaktsköterska Susanne var väldigt ledsen över det som hade hänt, men det är ju inget hon kan rå för. Hon skämdes över att det inte fanns tid förrän den 22:a mars och jag blev bara tacksam över att det inte var fyra månader fram. Nu har jag då typ en månad och elva dagar på att fokusera igen och med nya mål. Sen bara strunta i rädslan om att det skulle hända igen. Det är inte jag att tro det värsta utan alltid tro på det bästa.
Snart kommer jag igen starkare, starkare och sen den starkaste Ylva. Jag blir bara starkare av alla mina fall och behöver ingen honung för att resa mig igen. Jag behöver mig själv och ta tag i den viktigaste personen i ditt liv, DIG SJÄLV. Om jag inte mår bra, mår inte mina barns mamma bra och inte min mans fru, men viktigaste av allt JAG MÅR INTE BRA och det vill jag ju inte utan snart MÅR JAG BÄST IGEN.
Kram till er alla och jag är så tacksam över att ni läser min blogg och ger mig otroligt upplyftande coachning i alla lägen. Ni hjälper mig väldigt mycket, puss på er.
Skönt när lite fjärliar kan pigga upp i förkylningen.. 😘
