ylvaz.blogg.se

När vi hade fått ”dödsdomen” blev vi kallade till Sophiahemmet och fick träffa en av Europas främsta onkologer Eva af Trampe för att hon skulle berätta mer om läget och vad som gällde, för att senare skicka oss vidare till en kontaktsköterska som skulle hjälpa mig att få operationstid. Kommer ej ihåg allt Eva sa, men att man trodde min cancer inte var aggressiv, dock rekommenderade man operation snarast, vilket var svårt i dessa semestertider.

Jag fick frågan om jag åt p-piller eller hade en hormonell spiral, vilket jag hade. Blev ombedd att direkt avlägsna denna, då eventuellt cancern kunde vara hormonellt påverkad. Jag och Tommy fick vidare träffa kontaktsköterska, som sa att hon dygnet runt den närmste tiden kunde svara på frågor samt skulle hjälpa mig med att få operationstid, dock kunde det dröja.

Jag fick lite panik, inte kan jag gå omkring och bära på denna cancer hela sommaren. Syster och en del vänner försökte hjälpa till med sina kontakter och fick även reda på senare att mamma som inte alltid är så generös med sina pengar var beredd att betala en operation på Sophiahemmet. Det tog nästan tio dagars väntan och sen fick jag besked att jag skulle få opereras innan sommaren var över, puh, vilken lättnad.

2010-06-28    EN TÅRTBIT, VAD ÄCKLIGT! 

Idag var jag på S:t Göran med min Tommy för att träffa Onkolog först trodde jag, men fick träffa kirurg direkt. Hon hette Mia Fahlén och det kändes bra. Vi kom överens om att vi skulle ta bort endast en så kallad tårtbit och sen fixa mitt andra bröst, så att de blir lika, så småningom. Hua, jag tyckte inte om tårta, så mycket innan, men kommer aldrig mer nu äta någon tårtbit. Jag och Tommy påtalade att vi tyckte att de kunde ta bort hela bröstet med cancer, men då fick vi till svar att man amputerar ej bort ett helt ben om endast en del är sjukt. Jag godtog det svaret, men ångrar att jag inte stod på mig.

Efter det fick vi träffa sköterska och fick då reda på att vi fått operationstid redan den 5/7 på måndag. Oj, om en vecka. Då fick vi tid, men måste avboka den tänkta Frankrikeresa som jag och Tommy skulle på (vår första egna resa sen vi fick vår bästa Madicken för 8,5 år sen). Jag hade fått denna resa av Tommy i 41 års present och det var en Yoga / hälsoresa, då jag och Tommy tänkt att börja leva lite mer hälsosamt och tänka på vår framtid. Så sjukt att Cancern nu satte stop i detta vägskäl. Från en månads eventuella väntetid, så kommer jag nu att opereras om endast en vecka, skumt... Men, jätte bra att det sker så snabbt. Men så tråkigt, dock att vi ej kommer iväg på vår så efterlängtade resa. Men, nu är det givetvis prioritering på detta på alla sätt. Läkaren sade till oss att påminna och säga till barnen, att jag kommer att bli frisk och att det givetvis inte är deras fel att detta ha inträffat på något sätt.

Jag gjorde det när jag träffade dem efter att mamma tagit hand om dem hela dagen. De hade haft en bra dag med minigolf i Tessin parken och god korvlunch vid Karlaplan. Det är inte så mycket mamma tagit hand om våra barn, men när det verkligen gäller då har hon ställt upp. Nu ska jag och måste samla styrka inför kommande operation. Just nu vet jag inte alls hur jag ska göra det på bästa sätt och känner bara för att dränka min enorma sorg och rädsla. Ska försöka stärka mig och finna någorlunda lugn inför kommande operation. Tänk om de finner mer, tänk om det har spritt sig, om jag aldrig vaknar igen, tänk om jag kommer att dö? Stora kramen Ylva

2010-07-03-05   ALLA FANNS FÖRST...

Det börjar närma sig operation och alla närmaste vänner, del av familj uppvaktar och finns där på alla sätt. Vi blir utbjudna på båtfärder, middagar, får fina presenter och många vårdpresenter med råd som ska hålla cancern borta, vi blir bjudna på allt möjligt och så finns det en del som bara finns där som ett starkt stöd i en tid då jag och Tommy inte tror att jag kommer att leva länge till. Vi blir omhändertagna av nya vänner och tillbringar helgen innan operation på deras vackra landstället ”Fjärtudden”. Vi skulle åkt in dagen innan operation, men pga. en härlig avslappnad känsla att vara där på landet, stannade vi kvar. Barnen var hos bästa farmor och farfar i Hjo. Dagen hade kommit och jag steg upp vid 5:30-tiden, hoppade i vattnet och tvålade in mig med den underbara Descutan-tvålen, som jag kom att använda många gånger fler. Hemskt att försöka tvätta ett hår som mitt med den, då det redan är så torrt och sprött. Men, att få bada i sjön innan operation var underbart härligt och att jag njöt, trots min svåra stund.

Tommy körde oss in till S:t Göran där vi infann oss vid 7:00. Jag fick byta om, träffa kirurg och den som hade hand om nedsövningen (glömt bort den titeln). Påtalade då om mina allergier som sen så många gånger fler. Kirurgen kom och ritade på mig samt att jag fick någon slags medicin som gjorde att cancerområdet blev blått inifrån. Tommy lämnade för att jobba i den mån han kunde. Jag blev inkörd till operation och blev omhändertagen av fantastiska sköterskor. Så ompysslad, skön härlig uppvärmd filt, kontroll om allt om mig, sen var jag livrädd för att bli sövd, rädd att aldrig vakna mer, men blev lugnad och kände en härlig trygghet när jag somnade in och kände nu kan jag sova för all sömn jag missat sedan våra fina flickor kom. Jag minns att jag blev klappad, då jag somnade.

Det känns som en evighet när uppvaktningsteamet skulle väcka mig, jag ville inte vakna och tyckte det var så skönt att sova. Jag bad om att få sova lite till, vilket jag fick. Stackars Tommy hade väl ringt kontinuerligt de senaste två timmar för att se om jag överhuvudtaget levde. Men, det fick han såklart besked om från S:t Göran och att operation gått bra osv. Så småningom när jag orkade vakna, så blev jag åter bra omhändertagen och fick smörgås med något att dricka, så gott. Sen fick jag gå upp för att få genomgång om hur jag skulle hantera min rehabilitering. Jag fick även reda på att min cancer inte hade spritt sig till lymfkörtlarna, där dem opererat bort en del för att kontrollera detta, så skönt.

Tack för att jag tog den där pausen och upptäckte skiten. Tommy kom och hämta mig och hade gjort en jättefin middag hemma, min bästa älskade man. Jag var givetvis ganska groggy, men njöt av omhändertagandet och hade ganska kraftig smärtstillande och det dröjde någon dag tills jag fick se min STYMPNING. 

2010-07-06   NY SPEGELBILD

Dag efter operation, tog jag av mig för att tvätta mig och se hur jag såg ut. Jag tog varsamt bort allt och såg plötsligt att jag var stympad, jag hade ett typ hål i mitt favoritbröst och tyckte det såg hemskt ut. Det andra bröstet hade de lyft och det var väl okej, det var i vilket fall inte stympat. Nu var brösten ganska jämnstora, då det med cancern varit det som varit störst. Långt senare fick jag reda på att dem vägde c:a 800 gram per bröst. Vi hade sen länge bokat barnvakt med Tommys föräldrar (pga. Av Frankrikeresan) och lät det vara så. Trots att jag inte var på topp åkte jag och Tommy ut i landet, bodde på hotell, bara var , njöt av varandra, trots min smärta och vad det innebar. Vi inväntade ett ytterligare möte med läkarna 10 dagar efter operation, men det skulle givetvis bara vara positivt. Det var då som jag också skulle få reda på vidare behandling såsom strålning och cellgifter. Tommy och jag njöt och sket i morgon dagen, vi levde på som om den inte fanns.

Sen åkte vi till Hjo och var där några dagar med barnen, bästeföräldrarna för att sen återvända till Stockholm och till möte på S:t Göran.

2010-07-15   AMPUTERAS

Jag och Tommy träffar min kirurg Dr Lotta Anvede. Jag tycker att hon beter sig lite konstigt, hon ska ju nu bara berätta att dem har opererat bort cancern och sen tala om hur jag ska vidarebehandlas. Hon vrider och vänder och jag känner att hon är obekväm. Varför? Är det för att hon ser ut att lida av Artros med sina händer, oj, har dessa händer opererat mig? Dem ser inte ut att må bra. Det var ju bra, att jag inte såg dem innan operation.

Hon börjar tala om vad hon har utfört under operation och att dem endast tagit bort 40 gram av mitt totala 800 grams högra bröst och i denna sk. ”tårtbit” så fanns tumören som var 1,4 millimeter stor. Allt detta togs bort. Sen skickades detta på analys som det alltid görs och då såg man lite fler förändringar. Fattar ingenting hur kan det finnas fler förändringar i ett område på 4 gram, då 1,4 millimeter är borttaget? Jo, tydligen. De fann ytterligare en liten tumör samt ett antal centimeters område som var förstadiet till cancer. Den cancern jag hade var i fas 2, fann jag ut mycket längre fram. Jag och Tommy satt där helt tagna på sängen, även om vi levt med tanken om att jag skulle dö, så tänkte vi inte detta. Vad skulle nu ske?

Kirurgen Lotta började; - Det finns olika alternativ nu. Men, vi måste först operera bort hela ditt bröst, chock ett! Hallå,  det var ju det jag ville först, och då styckar ni istället mig bit för bit... Jag vill ju att ni skulle ta bort allt från början... Ja, ja, låt höra. Dr Lotta Anvede fortsätter och börjar ta fram pärmar på plastikbröst, fy, varför då, jag har aldrig haft behov av några silikon bröst! Jag har haft vänner i min närhet som lidit lång tid av små behag och sen senare i livet åtgärdat det, trots att dem varit nära, så har aldrig någon av dem pratat detaljerat om ingreppen.

Aldrig trodde jag att jag själv skulle hamna i en diskussion nära detta ämne om mig själv. Men, nu uppkom den. Lotta sa att det innebar ganska omfattande och var mycket, mycket större än en vanlig bröstförstoring, då detta innebar att jag först tog bort mitt riktiga bröst helt och hållet. Sen skulle de börja rekonstruera steg för steg, allt från att expandera protes till att sen börja skapa en ny utsida av bröst. I och med att bröst togs bort innebar det en helt annan smärta och ett helt annat tillvägagångssätt. Puh, vad skulle jag välja. Sen säger hon även plötsligt att om jag väljer att samtidigt att göra en bröstrekonstruktion, så måste jag halvera mitt friska bröst? Varför? Jo, för att man gör tydligen inte rekonstruktioner i den storlek av bröst som jag hade. Dvs. om det skulle göra det skulle jag sett ut som Jordan el. vad hon nu heter osv... OK, nu skulle det skära mer i mitt friska bröst också. Puh, vad skulle vi säga och bestämma, när skulle operationen ske? Skulle jag behöva vänta hela sommaren? Skulle dem finna mer cancer i det hela bröstet. Fortsättning följer...