ylvaz.blogg.se

2010-03-26; - I dag har jag gjort något helt oväntat som jag aldrig gjort tidigare i mitt liv.  Mitt uppdrag för mitt företag är just nu att vända en otrygg organisation med ett proffsigt ledarskap och ta över från ägare som ska fortsätta att ägna sig åt nya entreprenörsprojekt. Sen nästan ett år tillbaka har min glädje för att driva verksamheter, att styra upp organisationer, få vissna att börja blomma, att sätta nyetableringar, få minusresultat till plus osv. börjat försvinna. I över 20 år har jag funnit glädje över mitt yrke, men inte längre. Jag känner att jag har gjort allt inom denna näring och att jag är trött på detta. Jag lämnar alltid över när jag städat upp, gjort slitet och fått allt fungera till en chef som får förmånen att förvalta det vidare.

Jag vill göra något annat nu, men jag hinner aldrig tänka på vad, så länge jag är inne i hjulet. Då ger jag alltid järnet och ambitionen är i topp. Men, nu är jag trött på att ta skit från galna ägare och uppdragsgivare. Att vara barriären mellan fungerande drift/personal och ägare som ej vågar släppa och gör fel ledarmässigt. Att uppleva icke professionalism där tagna beslut slits upp efter humör och känsla. Att styra ett företag med ett enormt ansvar, men ibland med förbundna händer och många krokben. Jag har alltid lyckats, men kämpat för att nå framgång. Denna dag fick jag nog.

Jag har under en tid drivit tre hotell i centrala Stockholm och skulle åter igen få en vissen organisation till att blomstra. Jag hade nått stor framgång, men min ägare var arg och rädd. För han var ej längre i centrum och någon annan hade lyckats med något han inte gjort. Men, han hade lyckats att skapa dessa tre otroligt fina hotell. Sen skulle han lämna över detta till mig för att fortsätta med nya projekt. Men, kunde inte låta bli att störa mitt utförande och kom med allt från att skälla ut min personal till att tycka jag gjorde saker för snällt och ”omtyckt”. Efter en rad Dr Hyde och Mr Jekyll utfall fick jag nog och bad om ett ultimatum möte.

Mitt ultimatum var att antingen släpper han (min ägare) taget och låter mig styra skeppet. Jag hade vid det här laget efter 4 månader höjt upp resultatet med en miljon, så han var nöjd på många sätt, men inte att jag som snäll ledare hade lyckats. Mötet slutade med att min ägare satt och grät för att han miste mig, då han ej kunde släppa taget och jag hade sagt upp mitt uppdrag per den första april 2010. Jag kom hem till min man om tyckte jag var helt galen. Hur kunde jag göra något sådant idiotiskt som huvudinkomsttagare i vår familj och utan att konsultera med honom.

Ja, det var dumt, men han var väl medveten om hur jag hade det och vi hade diskuterat att jag skulle lämna branschen helt. Två månader senare kom detta beslut att visa att vara det bästa beslut jag fattat under min karriär. Det tycker Tommy också. <3