ylvaz.blogg.se

FÖRLÅT att det var så länge sen. Jag har haft det extra tufft på många sätt och lite extra med att skriva, då jag tyvärr märkt att inte alla tycker om det jag skriver... Men, nu har jag tagit den tiden och funderat fram och tillbaka om varför jag skriver och syftet med det jag skriver. Jag berör människor i min omgivning, men gör ingen illa, utan är endast ärlig med mina känslor och tankar. Dem jag berör som är mina nära, borde veta vad jag står för och vem jag är. Jag har alltid stått för min sak och vet att jag ej är "normal", men jag är glad över att vara udda och måste få fortsätta att uttrycka mig om detta viktiga kapitel i mitt värdefulla liv.

 

När läkarna hade haft konferens om "min cancer", fick jag reda på att jag skulle få äta en medicin i minst fem år för att hämma mina Östrogena hormoner(min kvinnlighet), då min cancer visade sig påverkas negativt av dessa. När jag första gången läste om medicinen Tamoxifen och fann ut att det fanns biverkningar med risk risk för livmodercancer kändes det som marken försvann igen. Jag skulle efter min första operation(av många som följde) börja äta en medicin för att jag inte skulle få tillbaka cancern, men som fanns en risk med biverkan att få en annan cancer. Det kändes ännu sjukare än vad jag än så länge känt mig av cancern. Fast det fanns bara två alternativ; 1. Att äta medicinen och minska risk för återfall. eller 2. Att inte äta medicinen och vara ännu oroligare var dag att återfå cancern. När jag började äta medicinen för fyra år sen visste jag inte allt annat som skulle hända med mig vid intag av denna medicin; Tamoxifen. Tamoxifen som jag mitt liv hänger på, men som påverkar mig så enormt negativt.

 

Eventuella biverkningar av Tamoxifen;

Huvudvärk, yrsel, vätskesamling, blodpropp, blodvallningar, störningar från mag-tarmkanalen(som illamående och kräkningar), obehag och inflammationsliknande besvär i tumörsområdet, håravfall, hudutslag, menstruationslikande blödning, vaginalflytning, underlivsklåda, förändringar i livmoderslemhinnan. Syn och ögon förändringar, överkänslighetsreaktioner såsom nässelfeber och Angioödem, cancer i livmodersslemhinnan, muskeltumör i livmoderns, övergående blödningsrisk pga. minskat antal blodplättar, minskat antal vita och röda blodkroppar, förhöjda levervärden, förhöjda halter av Triglycerider i blodet, äggstockscysta, livmodercancer, inflammation i bukspottskörteln(smärt i övre delen av buken), fettlever, hepatit, förhöjda kalcium värden i blodet. Endometrios som kan ge smärta magen och menstruationslikande blödning. Inflammation i lungorna, andfåddhet och hosta, hudförändringar ibland allvarliga, Aptitlöshet, trötthet, förstoppning, oro, depression, stor förvirring, minskad sexlust, smärta och viktuppgång.

 

Jag har känt och känner alla utom de understrukna. De fettextade har påverkat mig mest. En del har förändrats genom åren, vissa känner jag dagligen och nedan kommer jag att beröra vissa delar. För drygt en månad sen förändrades mitt liv fantastisk med att jag fick en medicinsk hjälp som minskat min smärta enormt. Återkommer till det senare. :-)

 

Mitt liv med Tamoxifen.

När jag för fyra år sedan började äta Tamoxifen talade läkarna knappt om att jag skulle slängas in för tidigt i Klimakteriet 41 år ung. Jag fick mycket knapphändig information om hur det skulle påverka mig med att förändringen skulle ske så snabbt och i sån "ung" ålder. Tack vare Internet, så kunde jag ta del av en del som hände med min kropp, men det mesta har jag fått lära mig med att leva med det och om vad som händer när ens kropp "checkställs" i detta chocktillstånd. Jag önskar att någon kunde berättat allt som skulle hända och all smärta jag skulle få känna...

 

Ständig smärta

 

Det första jag började känna när jag intagit medicinen efter stor tvekan var att ständig att vara hormonpåverkad (känslan av att ständigt vara gravid eller i amnningsbubblan), alla ens sämre sidor blev förstärkta, ditt humör var svårare att styra och kunde skifta snabbt, smärta uppkom i kroppen i alla leder och sen kom vallningarna och som i ett - två år pågick kollosalt. Jag återkommer till exempel både på min ökade förvirring och mina härliga "svettbad".... 

 

VIKTUPPGÅNG

 

Jag var på en föreläsning på Amazona (en bröstcancer förening i Stockholm) för cirka två år sen. På alla föreläsningar jag var på var jag oftast bland de yngsta. En äldre(typ 80+) vänlig smal dam (vid detta läge hade jag nästan ökat 15 kilo i vikt) sa då till mig att jag skulle äta som en gammal "dam", dvs. nästan ingeting. Detta innebar att mitt uppe i mitt livs värsta livskris skulle jag halvera en knytnäves portion av bland det jag njuter mest av i livet, mat... Ursäkta, men där var jag på väg upp från en djupaste botten som fanns, då fanns inga lägen för detta. Läget har ännu inte infunnit sig, även om jag kommit lite längre upp på trappan. Snart, snart är jag mogen för ett steg till. Alla steg måste ha sitt liv. Det hör ju till att Tamoxifen gör så att det är lättare att gå upp i vikt och mycket svårare att gå ner, Jippie. Det passar ju mig utmärkt för mig som kämpat med vikten sen jag slutade med gymnastiken i 8:an för 30 år sen... Jag brukade säga förr att jag bara behövde titta på bullar för att gå upp i  vikt, nu kan jag till och med blunda och går upp i vikt. ;-)