ylvaz.blogg.se

Alldeles nyss var jag 41 år fyllda och hade ett framgångsrikt uppdrag för mitt egna företag "TID för ledarskap" med driften och utveckling av tre hotellverksamheter i Stockholm. En dag efter ett möte med min uppdragsgivare bestämde jag att säga upp mitt uppdrag. Jag hade utvecklat det jag kunde, men nu stog jag med bakbundna händer och kände sedan en tid tillbaka att jag vill lämna. Lämna för att ta en första paus i mitt liv. En paus för att stanna upp, andas och finna ut. Finna ut vad nästa steg skulle komma att bli efter en tjugoårig karriär med allt vad hotell och glädje innebär. Jag hade gjort det mesta inom hotell från botten till toppen. Sista åren hade jag drivit en hel del verksamheter och skapat många blomstrande organisationer från ibland visset material. Så otroligt roligt, men jag kände mig färdig. Jag visste mycket väl att jag inte skulle släppa min enorma ambition om att alltid lyckas om jag inte tog en paus. Jag visste även att jag inte skulle kunna omvandla denna härliga erfarenhet förrän jag stoppade bandet och stod still för första gången i mitt liv. Så innerligt tacksam att jag förstod att detta inte var något val, utan ett måste. Ett måste som blev min överlevnad. Om jag inte hade sagt nej till fortsatta uppdrag för denne uppdragsgivare hade jag inte levt idag. 

Knappt två månader senare upptäcktes cancern och sen följdes min kamp som ni har kunnat läsa om tidigare. Nu tänkte jag säga hejdå till hela detta Cancerkapitel, till alla mina operationer sju år senare, medicinering sas hejdå till för ett och halvt år sen. Nu snart ska jag för sista gången lägga mig under kniven med anledning av vad cancern tog ifrån mig (bland annat). Nu ska äntligen min kropp acceptera den protes som tidigare infekteras, kapslats in och bringat mig så mycket smärta. Monstret eller min utomjording ska bort och nu ska jag få en blomma som kommer att vilja blomstra i min kropp. Äntligen! 

Om den inte trivs nu i min nu så friska, sunda och hälsosamma kropp, så blir det inget mer med det i sådant fall. Men, jag har bestämt mig att nu planteras min blomma som ska växa sig starkt fast och farväl till allt monsterogräs. 

I morgon fyller jag 48 år. Det känns bra och jag är väldigt lycklig över att jag har gjort denna enorma livsförändring. Den stora förändringen ska jag betätta mer om i ett annat inlägg. Massor med varma goa(som man säger här i Götet) kramar ❤ Ylva